1
00:00:22,440 --> 00:00:24,240
Jag gick med på att adopteras.
2
00:00:27,120 --> 00:00:28,640
Jag fick mitt eget rum.
3
00:00:29,200 --> 00:00:31,240
Jag åkte på sommarläger varje år.
4
00:00:33,680 --> 00:00:35,920
Jag var extatisk. Jag var överlycklig.
5
00:00:36,760 --> 00:00:38,800
Jag kunde leva. Jag gjorde rätt.
6
00:00:41,200 --> 00:00:42,400
Man hade alltid kul.
7
00:00:44,240 --> 00:00:45,800
Men det fick följder.
8
00:00:50,720 --> 00:00:56,080
SEDAN ÅTERINFÖRANDET
AV DÖDSSTRAFFET I USA 1976
9
00:00:57,280 --> 00:01:02,360
HAR MER ÄN 8 000 MÄNNISKOR
DÖMTS TILL DÖDEN FÖR MORD
10
00:01:03,640 --> 00:01:08,800
DET HÄR ÄR BERÄTTELSEN OM INTERN #990135
11
00:01:17,560 --> 00:01:21,000
Jag tror att jag ville få världen
att känna min smärta.
12
00:01:23,280 --> 00:01:25,680
Jag ville inte finnas. Jag ville dö.
13
00:01:25,760 --> 00:01:27,000
Jag... Inte längre.
14
00:01:28,160 --> 00:01:32,520
HASTIGHETSBEGRÄNSNING 30 KM/TIMMEN
SE UPP FÖR BARN
15
00:01:36,600 --> 00:01:39,040
EN ORIGINALSERIE FRÅN NETFLIX
16
00:01:41,400 --> 00:01:43,080
Detta är en sann berättelse.
17
00:01:44,880 --> 00:01:46,160
Jag börjar så.
18
00:01:47,320 --> 00:01:49,880
Jag ville göra uppror,
ställa till med kaos.
19
00:01:49,960 --> 00:01:52,800
Jag såg på honom:
"Låt se vem som dödar vem, va?"
20
00:01:52,880 --> 00:01:54,280
Jag gjorde mitt val.
21
00:01:54,960 --> 00:01:56,080
Jag tog hans liv.
22
00:01:56,720 --> 00:01:59,760
Det var nåt
jag aldrig hade för avsikt att göra,
23
00:01:59,840 --> 00:02:01,960
eller hade önskat att göra.
24
00:02:05,720 --> 00:02:09,640
Jag visste att jag skulle stiga ur bilen
och mörda de två männen.
25
00:02:09,720 --> 00:02:13,440
När han låg på knä framför mig minns jag
bara att jag tryckte på avtryckaren.
26
00:02:15,400 --> 00:02:17,080
Jag hade dödat dem båda.
27
00:02:18,800 --> 00:02:20,240
Jag högg ihjäl dem.
28
00:02:50,640 --> 00:02:54,960
En servitris från Steak 'n Shake
ringde och sa:
29
00:02:55,040 --> 00:02:58,520
"Din sons far har suttit
i ett av våra bås här
30
00:02:58,600 --> 00:03:00,240
och rökt och druckit
31
00:03:01,400 --> 00:03:03,560
i mer än 24 timmar."
32
00:03:04,920 --> 00:03:10,080
Jag åkte dit för att se vad som stod på,
och jag försökte resonera med honom.
33
00:03:11,200 --> 00:03:16,200
Han såg på mig med mer ondska i blicken
än jag nånsin sett i hela livet.
34
00:03:18,760 --> 00:03:22,320
Och han sa: "Stick härifrån, för helvete."
35
00:03:24,920 --> 00:03:28,280
Jag visste inte vad jag skulle tro,
och jag bara stod där.
36
00:03:29,520 --> 00:03:31,800
Sen gick jag bara.
37
00:03:38,440 --> 00:03:45,120
NÅGRA TIMMAR SENARE KNIVHÖGG DAVID BARNETT
SINA ADOPTIVFARFÖRÄLDRAR TILL DÖDS
38
00:03:45,200 --> 00:03:51,600
INGET MOTIV HAR NÅNSIN HITTATS
39
00:03:55,480 --> 00:03:59,840
POTOSI-FÄNGELSET
WASHINGTON COUNTY, MISSOURI
40
00:04:01,200 --> 00:04:05,560
POTOSI-FÄNGELSET
SÄKERHET ÄR EN STANDARD, INTE BARA ETT MÅL
41
00:04:12,920 --> 00:04:14,040
Redo?
42
00:04:14,360 --> 00:04:15,840
Jag heter David Barnett.
43
00:04:15,920 --> 00:04:18,800
Jag anklagades först för två mord,
44
00:04:18,880 --> 00:04:20,840
och fick dödsstraff för dem båda.
45
00:04:31,240 --> 00:04:33,480
Jag föddes i St. Louis City, Missouri.
46
00:04:35,920 --> 00:04:38,880
Jag minns inte alla platser
där jag faktiskt bott.
47
00:04:41,080 --> 00:04:45,800
Men lukterna och ljuden
från St. Louis kan man aldrig glömma.
48
00:04:50,480 --> 00:04:52,920
Mamma ville inte ha mig när jag föddes.
49
00:04:55,440 --> 00:04:59,920
Min mammas vän Robert Biggerstaff
tog hand om mig.
50
00:05:01,920 --> 00:05:05,520
Han var alkoholist och åkte in och ut
ur fängelset hela tiden.
51
00:05:12,040 --> 00:05:16,080
Min tidiga barndom
förmörkades av övergrepp.
52
00:05:16,160 --> 00:05:18,080
Jag fick stryk, näsan knäcktes.
53
00:05:18,160 --> 00:05:20,600
Jag gick i trasiga och smutsiga kläder.
54
00:05:20,680 --> 00:05:23,680
De var nerfläckade med avföring.
Jag badade sällan.
55
00:05:23,760 --> 00:05:27,760
Ibland fick jag stjäla mat
ur varuautomater med hjälp av klädhängare.
56
00:05:33,720 --> 00:05:38,720
Jag var som ett gosedjur på en hylla.
När folk ville ha mig tog de mig.
57
00:05:39,280 --> 00:05:43,520
Annars minns jag bara
att jag var helt ensam i min barndom.
58
00:05:48,920 --> 00:05:51,320
Jag var nog fyra eller fem
59
00:05:52,040 --> 00:05:57,120
när socialtjänsten
till slut såg att jag fanns.
60
00:05:59,800 --> 00:06:01,960
Jag minns fortfarande den kvinnan,
61
00:06:02,040 --> 00:06:04,640
men jag minns inte hur hon såg ut.
62
00:06:06,400 --> 00:06:10,960
Jag vet inte varför jag inte minns,
men det var den första kärleksfulla kramen
63
00:06:11,640 --> 00:06:13,000
jag fått på länge.
64
00:06:16,160 --> 00:06:19,760
Jag minns bara att hon sa:
"Jag ska få bort dig från det här."
65
00:06:22,400 --> 00:06:25,320
Jag vet inte hur länge
jag var hos socialtjänsten.
66
00:06:26,520 --> 00:06:29,360
Medan jag var där fäste jag mig
vid ett gosedjur.
67
00:06:30,160 --> 00:06:31,360
Jag vet inte varför.
68
00:06:32,280 --> 00:06:33,640
Men jag hade det.
69
00:06:33,720 --> 00:06:36,960
SERVICECENTER, BARN OCH FAMILJER
KANSAS CITY
70
00:06:37,040 --> 00:06:40,160
Socialtjänsten kontaktade Robert
på nåt sätt,
71
00:06:41,280 --> 00:06:42,600
och de instruerade mig
72
00:06:43,720 --> 00:06:46,320
att uppföra mig väl när han kom på besök.
73
00:06:48,560 --> 00:06:51,120
Vid besöket lämnade de oss ensamma
i rummet,
74
00:06:51,360 --> 00:06:53,720
och han bara plockade upp mig och stack.
75
00:06:56,120 --> 00:06:59,960
Sista minnet därifrån var
när jag tappade gosedjuret i korridoren.
76
00:07:12,400 --> 00:07:15,920
Han gömde mig några veckor
i bagageutrymmet på sin bil.
77
00:07:17,800 --> 00:07:20,720
Det åskade nästan varje dag då.
78
00:07:22,440 --> 00:07:24,880
Jag var inklämd i en mörk bagagelucka.
79
00:07:24,960 --> 00:07:27,640
Jag var rädd.
Jag visste inte vad som stod på.
80
00:07:28,800 --> 00:07:31,920
Jag fick inte tvätta mig.
Jag fick inte mat varje dag.
81
00:07:35,080 --> 00:07:38,680
Ett par veckor senare
fick socialtjänsten tag på oss.
82
00:07:40,320 --> 00:07:43,560
Han greps till slut.
Det var det sista jag såg av honom.
83
00:08:00,720 --> 00:08:07,320
VID SEX ÅRS ÅLDER TOGS DAVID OM HAND
AV FAMILJEN REAMES
84
00:08:09,440 --> 00:08:13,200
Jag fattade tycke för familjen direkt,
för det var en familj.
85
00:08:17,000 --> 00:08:19,560
Rita var den första jag kunde kalla "mor".
86
00:08:20,000 --> 00:08:25,480
Det var hon ju inte, men hade jag haft nån
skulle hon ha behandlat mig så.
87
00:08:25,560 --> 00:08:28,520
Allt de gjorde
var för att försöka göra mig bättre.
88
00:08:31,040 --> 00:08:32,040
Jag älskade dem.
89
00:08:36,680 --> 00:08:41,720
En vacker dag fick Rita ett erbjudande
om att åka utomlands för att studera.
90
00:08:43,000 --> 00:08:45,520
De berättade att jag skulle få lämna dem.
91
00:08:46,000 --> 00:08:48,840
De kunde inte ta med mig
för de skulle resa bort.
92
00:08:48,960 --> 00:08:51,400
Jag tänkte bara: "Jag har gjort nåt fel."
93
00:08:53,320 --> 00:08:57,760
Eftersom jag hade fått stryk
och utstått övergrepp i livet hitintills,
94
00:08:58,120 --> 00:09:00,080
under de första fem, sex åren...
95
00:09:00,680 --> 00:09:01,520
Det upphörde.
96
00:09:02,280 --> 00:09:05,960
Jag trodde att de gjorde sig av
med mig för att jag gjort fel.
97
00:09:11,920 --> 00:09:14,680
EFTER SEX MÅNADER HOS REAMES
98
00:09:14,760 --> 00:09:18,880
SKICKADES DAVID TILLBAKA
TILL FOSTERHEMSSYSTEMET
99
00:09:19,480 --> 00:09:26,000
VID ÅTTA ÅRS ÅLDER PLACERADES HAN
I JOHN BARNETTS HEM
100
00:09:32,320 --> 00:09:34,200
Han undervisade i datorkunskap.
101
00:09:35,400 --> 00:09:39,680
Han var ingen vanlig man.
Han var väldigt intellektuell.
102
00:09:41,320 --> 00:09:45,040
Jag tänkte inte så mycket på
att det inte fanns nån kvinna där.
103
00:09:45,120 --> 00:09:47,280
Jag visste inte att han var ogift.
104
00:09:47,360 --> 00:09:49,920
Han blev som både mor och far, allt i ett.
105
00:09:50,040 --> 00:09:52,280
Jag kunde inte ha önskat nåt bättre.
106
00:09:55,880 --> 00:09:57,320
Han var charmerande.
107
00:09:58,040 --> 00:09:59,160
Han var omtänksam.
108
00:10:00,440 --> 00:10:03,520
Det jag verkligen gillade var
att han inte rörde mig.
109
00:10:05,480 --> 00:10:08,200
Som om han visste: "Barnet är skadat.
110
00:10:08,280 --> 00:10:10,200
Jag vill inte stöta bort honom."
111
00:10:11,400 --> 00:10:14,240
Jag visste inte det då. Jag ser det nu.
112
00:10:17,400 --> 00:10:22,960
Han bjöd ut mig på middag en dag för
ett samtal. Han sa: "Vill du bli min son?"
113
00:10:24,160 --> 00:10:28,200
Jag sa: "Det är jag ju."
Då sa han: "Vill du bli adopterad?"
114
00:10:34,560 --> 00:10:36,920
Jag var extatisk. Jag var överlycklig.
115
00:10:37,880 --> 00:10:38,960
Så...
116
00:10:40,240 --> 00:10:43,800
Jag gick med på att adopteras.
Vi gick till domstolen,
117
00:10:43,880 --> 00:10:47,240
och det var ett av
mina finaste barndomsminnen,
118
00:10:47,840 --> 00:10:51,840
då jag adopterades. Jag visste
att jag hade en fadersfigur för evigt.
119
00:10:59,120 --> 00:11:03,680
Jag tänkte att jag skulle få ett bättre
liv med John Barnett i Webster Groves.
120
00:11:05,160 --> 00:11:07,960
Webster var en medelklasstad.
121
00:11:08,720 --> 00:11:12,080
Det var inte fattigt,
så som min uppväxt hade varit.
122
00:11:13,040 --> 00:11:14,360
Husen var fina.
123
00:11:14,600 --> 00:11:18,080
Staden var ren,
och husen var i bättre skick.
124
00:11:32,120 --> 00:11:35,080
Ett par månader
efter att jag hade adopterats
125
00:11:36,920 --> 00:11:40,600
blev jag oroad över
hur John verkligen var.
126
00:11:43,720 --> 00:11:47,880
Han började slå mig
när jag inte motsvarade förväntningarna.
127
00:11:48,080 --> 00:11:51,640
Han förväntade sig mer
av mig än av andra i min ålder.
128
00:11:51,720 --> 00:11:55,600
Han tvingade mig att leverera
över min egen åldersgrupp.
129
00:11:58,600 --> 00:12:00,440
John blev våldsam.
130
00:12:00,520 --> 00:12:05,160
Det blev märken, öppna sår,
blåmärken, ränder efter slag, med mera...
131
00:12:06,280 --> 00:12:11,640
Sen ville han trösta mig
och hålla om mig, nära...
132
00:12:11,720 --> 00:12:14,600
Han började kyssa mina öron,
och det kändes fel.
133
00:12:16,200 --> 00:12:19,920
Det hände oftare, ett par gånger i veckan.
134
00:12:20,000 --> 00:12:24,680
Sen varannan kväll, sen varje kväll. "Sitt
i mitt knä en stund. Ge mig en kram."
135
00:12:26,600 --> 00:12:30,080
Jag märkte att nåt hände med hans kropp.
136
00:12:30,720 --> 00:12:32,960
Jag var bara åtta eller nio.
137
00:12:33,640 --> 00:12:35,440
Jag visste att nåt var fel.
138
00:12:37,120 --> 00:12:39,200
Han vidrörde mig på opassande sätt.
139
00:12:39,640 --> 00:12:42,600
Genitalierna...
Han stack tungan i mitt öra.
140
00:12:44,840 --> 00:12:48,200
Jag började stänga av
när jag satt i hans knä.
141
00:12:48,760 --> 00:12:50,960
Ibland mindes jag inte vad han gjort,
142
00:12:51,360 --> 00:12:55,360
för jag ville slippa känna det.
Jag blev tvungen att döva mitt sinne.
143
00:12:56,320 --> 00:12:58,720
Jag ville inte leva. Jag ville dö.
144
00:12:59,320 --> 00:13:00,160
Inte mer.
145
00:13:09,440 --> 00:13:15,280
EFTER ATT DAVID FYLLT NIO ÅR
ADOPTERADE JOHN BARNETT TVÅ POJKAR TILL
146
00:13:15,360 --> 00:13:19,920
ERIC, DEN YNGSTA,
SÅG OMEDELBART UPP TILL DAVID
147
00:13:23,440 --> 00:13:25,120
Jag gillade Eric direkt.
148
00:13:26,120 --> 00:13:27,360
Han var charmerande.
149
00:13:27,840 --> 00:13:32,120
Han var väldigt medveten
om sina två utstående tänder.
150
00:13:32,200 --> 00:13:36,840
De var liksom vridna, och jag...
Jag älskade honom. Han var så gladlynt.
151
00:13:39,320 --> 00:13:42,280
Sen såg jag att John
började närma sig Eric,
152
00:13:42,960 --> 00:13:44,880
så som han hade gjort mot mig.
153
00:13:46,600 --> 00:13:51,760
Jag kände mig försvarslös.
Som om jag stulit Erics barndom.
154
00:13:56,680 --> 00:13:59,160
Jag var äldst,
och jag borde ju skydda dem.
155
00:14:01,440 --> 00:14:02,800
Men det kunde jag inte.
156
00:14:03,080 --> 00:14:05,640
Samtidigt var jag glad
att det inte var jag.
157
00:14:06,120 --> 00:14:09,360
Jag fick dåligt samvete
för att jag lät honom utstå det.
158
00:14:18,280 --> 00:14:21,760
JOHN BARNETTS FÖRÄLDRAR,
CLIFFORD OCH LEONA,
159
00:14:21,840 --> 00:14:25,280
BODDE PÅ SAMMA GATA SOM SIN SON
160
00:14:28,520 --> 00:14:33,000
Varannan söndag umgicks vi med hans
föräldrar, och åt en sorts familjemiddag.
161
00:14:36,160 --> 00:14:39,680
Jag älskade Leona direkt.
Hon var varm och välkomnande.
162
00:14:40,320 --> 00:14:41,680
Hon lärde mig laga mat.
163
00:14:43,480 --> 00:14:46,880
Vi berättad aldrig för dem
vad som pågick med John.
164
00:14:49,520 --> 00:14:54,360
Jag var rädd för hur Clifford
skulle reagera, för han var sträng.
165
00:14:56,200 --> 00:15:00,520
Vid flera tillfällen slog Clifford
till oss ordentligt i bakhuvudet,
166
00:15:00,800 --> 00:15:04,040
som vilken förälder som helst
skulle göra mot sitt barn.
167
00:15:04,120 --> 00:15:06,520
Inte hårt, men hans ring gjorde ont.
168
00:15:07,800 --> 00:15:10,320
Det var samma sorts klassring
som John bar.
169
00:15:11,560 --> 00:15:17,040
Det kändes som om John slog mig i
bakhuvudet med ringen, om och om igen.
170
00:15:18,720 --> 00:15:22,400
Jag började se Clifford som John,
och kunde inte se bortom det.
171
00:15:22,960 --> 00:15:25,680
När det var John var det Clifford,
och tvärtom.
172
00:15:29,200 --> 00:15:32,560
Men när jag träffade Leona sa jag:
"Får jag krama dig?"
173
00:15:33,920 --> 00:15:35,920
Hon var den som visade kärlek där.
174
00:15:45,520 --> 00:15:50,800
DAVID BODDE HOS JOHN BARNETT
TILLS HAN FYLLDE 18
175
00:15:50,880 --> 00:15:57,040
HAN FLYTTADE EFTER ETT BRÅK
176
00:16:02,360 --> 00:16:04,680
Jag bodde hos vänner här och där.
177
00:16:04,760 --> 00:16:07,080
Jag berättade inte exakt hur läget var,
178
00:16:07,520 --> 00:16:08,800
men de visste nog.
179
00:16:10,680 --> 00:16:13,800
Jag hade ett jobb,
men jag sov på olika ställen.
180
00:16:15,440 --> 00:16:20,560
Leona listade ut det och frågade
hur jag mådde. Jag sa: "Jag mår bra."
181
00:16:20,640 --> 00:16:22,360
Då sa hon: "Nej, på riktigt?"
182
00:16:23,840 --> 00:16:28,440
Jag ville så gärna berätta
hur det var med John.
183
00:16:28,880 --> 00:16:31,120
Jag ville titta på henne och säga:
184
00:16:31,200 --> 00:16:37,160
"Du vet inte om övergreppen. Han försökte
knulla mig när jag var nio, tio år gammal.
185
00:16:37,680 --> 00:16:39,000
Han la sig på mig..."
186
00:16:39,080 --> 00:16:41,000
Jag ville berätta allt det.
187
00:16:41,080 --> 00:16:42,160
Och jag tänkte...
188
00:16:42,280 --> 00:16:48,760
Allt negativt jag kan säga om John
går hon i försvarsställning mot.
189
00:16:50,200 --> 00:16:54,760
Om jag tryckte på för hårt
skulle jag bli avvisad direkt.
190
00:17:04,680 --> 00:17:06,720
MORGONEN DEN 4:E FEBRUARI 1996
191
00:17:06,800 --> 00:17:10,800
GICK DAVID BARNETT IN
I SINA FARFÖRÄLDRARS HUS
192
00:17:11,280 --> 00:17:15,360
HAN VÄNTADE PÅ ATT DE SKULLE KOMMA HEM
FRÅN KYRKAN
193
00:17:19,360 --> 00:17:20,960
När de kom låg jag och sov.
194
00:17:21,040 --> 00:17:24,040
När jag vaknade
började vi prata om saker och ting.
195
00:17:25,480 --> 00:17:29,800
Det sista jag minns var
att jag pratade med henne, och jag...
196
00:17:30,400 --> 00:17:35,360
Varje dag försöker jag
att minnas vad som hände,
197
00:17:35,440 --> 00:17:36,960
hur allt utspelade sig.
198
00:17:37,040 --> 00:17:39,680
Vad som sades för att sätta igång allt.
199
00:17:41,920 --> 00:17:45,040
Hon pratade om ett samtal
hon haft med John.
200
00:17:47,400 --> 00:17:48,760
Jag träffade Clifford.
201
00:17:49,720 --> 00:17:51,400
Clifford sa nåt om John.
202
00:17:52,200 --> 00:17:53,040
Och...
203
00:17:53,960 --> 00:17:55,880
Jag vet inte vart jag tog vägen.
204
00:17:56,600 --> 00:17:57,960
Jag tog vägen nånstans.
205
00:18:03,680 --> 00:18:08,080
När jag blev medveten om omgivningen igen
stod jag och tittade på en vägg.
206
00:18:08,520 --> 00:18:11,000
Jag såg ner och Clifford låg till vänster.
207
00:18:11,600 --> 00:18:16,280
Jag hade inte blod på mina händer.
Jag visste inte var allt blodet kom från.
208
00:18:21,840 --> 00:18:25,600
Jag förstod inget. Jag var livrädd
och helt handlingsförlamad.
209
00:18:26,720 --> 00:18:28,880
Jag tänkte: "Vad har du gjort?"
210
00:18:30,160 --> 00:18:33,200
Jag såg mig omkring:
"Finns det nån annan här?"
211
00:18:33,760 --> 00:18:37,360
Jag ser Leona... Jag flyttar mig,
och ser henne i hallen.
212
00:18:39,360 --> 00:18:40,400
Och jag var rädd.
213
00:18:42,880 --> 00:18:44,560
Jag hade dödat dem båda.
214
00:18:45,160 --> 00:18:46,440
Jag högg ihjäl dem.
215
00:18:51,800 --> 00:18:55,760
INOM 24 TIMMAR
ERKÄNDE DAVID BARNETT FÖR POLISEN
216
00:18:55,840 --> 00:18:59,080
ATT HAN HADE BEGÅTT BÅDA MORDEN
217
00:19:05,160 --> 00:19:08,920
Skadorna på deras kroppar var avsevärda.
Jag såg rapporten...
218
00:19:09,400 --> 00:19:13,040
De hade brutna revben,
deras käkar hade ryckts ur led.
219
00:19:13,680 --> 00:19:16,440
Det fanns dussintals huggsår
från olika knivar.
220
00:19:17,280 --> 00:19:21,080
De kom från köket, sas det.
Jag minns inte att jag tog dem.
221
00:19:23,080 --> 00:19:26,240
Jag hamnade i ett sorts maniskt raseri.
222
00:19:26,720 --> 00:19:28,560
Jag visste inte vad jag gjorde.
223
00:19:28,640 --> 00:19:31,200
Och... Jag dödade två oskyldiga människor.
224
00:19:38,920 --> 00:19:41,560
I MARS 1997
225
00:19:41,640 --> 00:19:46,240
STOD DAVID BARNETT INFÖR RÄTTA
FÖR TVÅ MORD
226
00:20:00,840 --> 00:20:05,360
ST. LOUIS DISTRIKTSDOMSTOL
227
00:20:11,160 --> 00:20:14,160
Det här var mitt hem i åtta-tio dagar.
228
00:20:16,560 --> 00:20:17,840
Jag satt precis där.
229
00:20:18,800 --> 00:20:21,360
Mellersta raden, andra från höger.
230
00:20:23,280 --> 00:20:25,400
Massor av minnen kommer tillbaka.
231
00:20:28,200 --> 00:20:30,280
Jag ser Davids ansikte framför mig.
232
00:20:31,440 --> 00:20:33,920
Davids ansikte försvinner aldrig.
233
00:20:39,080 --> 00:20:40,440
Jag heter Andy Dazey.
234
00:20:40,520 --> 00:20:46,480
Jag var juryordförande 1997
i fallet David Barnett.
235
00:20:50,640 --> 00:20:57,520
Man skrämdes av de allvarliga
anklagelserna mot David Barnett.
236
00:20:58,840 --> 00:21:01,760
Jag tror att fem knivar användes,
237
00:21:02,160 --> 00:21:05,800
och det fanns fler än 20 knivhugg.
238
00:21:07,440 --> 00:21:10,640
Attacken var så våldsam
239
00:21:11,320 --> 00:21:14,960
att knivblad gick av vid handtaget.
240
00:21:15,640 --> 00:21:19,840
Knivarna satt så djupt fast...
241
00:21:20,840 --> 00:21:22,160
...i skelettet,
242
00:21:22,680 --> 00:21:27,360
att han var tvungen att gå till köket
och hämta fler knivar.
243
00:21:28,680 --> 00:21:30,600
Båda hans farföräldrar
244
00:21:31,160 --> 00:21:34,160
genomled en väldigt våldsam, långsam,
245
00:21:35,040 --> 00:21:37,400
smärtsam och brutal död.
246
00:21:39,040 --> 00:21:44,960
Det tyngde våra hjärtan med tanke på
att vi skulle försöka ta rätt beslut.
247
00:21:45,040 --> 00:21:49,800
JURYÖVERLÄGGNING
417
248
00:21:49,880 --> 00:21:54,920
För att kunna utdöma dödsstraff
måste alla jurymedlemmar var eniga.
249
00:21:58,720 --> 00:22:03,080
Jag minns att jag reste mig från bordet
och gick till fönstret...
250
00:22:04,800 --> 00:22:07,120
...och försökte hålla tillbaka tårarna.
251
00:22:07,360 --> 00:22:10,840
Jag sa: " Vi tolv måste ta beslutet.
252
00:22:11,560 --> 00:22:14,240
Elva har redan gjort det.
Har jag bestämt mig?
253
00:22:15,760 --> 00:22:18,760
Har jag nått fram till...
254
00:22:19,560 --> 00:22:24,040
...styrkan i mitt hjärta att kunna säga
att den här killen inte bör få leva?"
255
00:22:24,840 --> 00:22:26,320
Det gjorde jag till slut.
256
00:22:29,880 --> 00:22:36,480
DEN 21:A MARS 1997 REKOMMENDERADE JURYN
ATT DAVID BARNETT SKULLE DÖMAS TILL DÖDEN
257
00:23:07,200 --> 00:23:08,640
Det står: "Har den äran
258
00:23:09,040 --> 00:23:11,400
till min älskade mor, din son David."
259
00:23:12,520 --> 00:23:15,600
Han målar mycket blommor.
Ibland gör han annat.
260
00:23:16,440 --> 00:23:19,560
Han glömmer inte födelsedagar,
mors dag, eller jul.
261
00:23:19,640 --> 00:23:22,440
Jag har två biologiska barn,
och de glömmer.
262
00:23:22,920 --> 00:23:24,200
David glömmer inte.
263
00:23:25,240 --> 00:23:26,920
Han är gullig och omtänksam.
264
00:23:27,680 --> 00:23:28,920
Han kallar mig mamma.
265
00:23:29,480 --> 00:23:31,800
Jag är den som står honom närmast.
266
00:23:38,520 --> 00:23:40,480
Jag heter Rita Reames.
267
00:23:41,440 --> 00:23:44,560
David Barnett var vår fosterson
268
00:23:45,160 --> 00:23:49,480
från sex och ett halvt tills
precis efter sin sjunde födelsedag.
269
00:23:52,120 --> 00:23:55,440
Han tyckte det var underbart
att vara en del av familjen.
270
00:23:55,520 --> 00:23:56,520
Han älskade det.
271
00:23:58,520 --> 00:24:00,040
Han var aldrig våldsam.
272
00:24:00,120 --> 00:24:01,760
Han var ett snällt barn.
273
00:24:04,800 --> 00:24:07,600
Han skulle ha utvecklats på ett bra sätt
274
00:24:07,680 --> 00:24:11,560
i en stabil
och kärleksfull familjeomgivning.
275
00:24:12,240 --> 00:24:14,880
I vissa avseenden var han en utmaning.
276
00:24:15,600 --> 00:24:19,920
Man kunde se att i fel omgivning
så skulle det inte gått bra.
277
00:24:24,280 --> 00:24:30,880
NÄR RITA FICK JOBB UTOMLANDS
HAMNADE DAVID ÅTER HOS SOCIALTJÄNSTEN
278
00:24:31,960 --> 00:24:36,320
RITA HÖRDE INGET OM DAVID PÅ 13 ÅR
279
00:24:36,400 --> 00:24:42,520
TILLS HON KONTAKTADES ANGÅENDE MORDEN
280
00:24:44,720 --> 00:24:48,560
När jag hörde att David
hade dödat två människor...
281
00:24:50,560 --> 00:24:53,480
Det var chockerande.
Det hade jag inte väntat mig.
282
00:24:54,600 --> 00:24:58,600
Speciellt inte efter att jag fick veta
att de var trevliga människor.
283
00:24:59,600 --> 00:25:01,560
De hade inte gjort honom illa.
284
00:25:12,800 --> 00:25:18,720
RITA FÖLJDE HELA DAVIDS RÄTTEGÅNG
285
00:25:22,280 --> 00:25:25,000
Jag följde delen
där straffet skulle bestämmas.
286
00:25:27,560 --> 00:25:31,720
Hans dåvarande advokat
använde inget av bakgrundsmaterialet
287
00:25:32,360 --> 00:25:35,280
om alla övergrepp som han utsatts för
288
00:25:35,920 --> 00:25:38,520
från adoptionen
tills han hamnade i fängelse.
289
00:25:40,160 --> 00:25:45,800
Jag frågade henne varför inget av det
användes för att hjälpa David.
290
00:25:46,440 --> 00:25:49,840
Hennes svar var väldigt tvärt:
291
00:25:50,640 --> 00:25:54,640
"Jag tror inte att det hjälper honom.
Det skadar mer än det hjälper."
292
00:25:54,880 --> 00:25:57,840
Det var allt hon sa. Sen gick hon vidare.
293
00:26:19,560 --> 00:26:24,160
David hade en lång lista på de
han ville ha som vittnen vid rättegången.
294
00:26:26,760 --> 00:26:30,920
Hans första offentliga försvarare
kontaktade ingen av dem.
295
00:26:31,560 --> 00:26:32,400
Inte en enda.
296
00:26:36,720 --> 00:26:41,760
Jag heter Jason Kingdon. Vi åker
till den gamla delen av Webster Groves.
297
00:26:41,840 --> 00:26:44,080
Vi ska se var jag och David växte upp.
298
00:26:47,800 --> 00:26:52,240
David bodde hos John Barnett.
Det var mannen som hade adopterat David.
299
00:26:52,800 --> 00:26:56,360
Det fanns två pojkar till där
som John hade adopterat.
300
00:26:58,360 --> 00:27:03,480
De verkade vara en häftig familj,
301
00:27:03,560 --> 00:27:07,000
med en pappa som var fotbollstränare.
302
00:27:07,080 --> 00:27:09,920
Han gillade sina barn
och han gillade sport.
303
00:27:10,000 --> 00:27:15,120
Men efter att ha känt David i ett halvår
304
00:27:15,200 --> 00:27:17,840
såg jag att saker började hända.
305
00:27:20,440 --> 00:27:24,440
De låste in sig på sina rum
och gömde sig för John.
306
00:27:25,680 --> 00:27:28,600
De var så rädda för att komma ut
och vara med John
307
00:27:28,960 --> 00:27:32,200
att när de behövde kissa
gick de inte på toaletten.
308
00:27:32,280 --> 00:27:34,880
De öppnade fönstret
och kissade ut genom det.
309
00:27:37,040 --> 00:27:40,280
Davids farföräldrar bodde i det där huset.
310
00:27:43,200 --> 00:27:45,040
Det var bara två hus bort.
311
00:27:45,760 --> 00:27:48,160
Det var trevligare där för oss.
312
00:27:48,240 --> 00:27:52,600
Vi gick dit efter skolan,
och de serverade oss mjölk och kakor åt.
313
00:27:53,720 --> 00:27:59,200
Det är galet att det här huset var
så skrämmande och det där var så trevligt.
314
00:28:04,400 --> 00:28:08,720
VID 15 ÅRS ÅLDER HITTADE JASON OCH DAVID
ETT POLAROIDFOTO
315
00:28:08,800 --> 00:28:12,600
I JOHN BARNETTS SÄNGBORD
316
00:28:15,160 --> 00:28:21,120
Fotot visade en överkropp
med en bit av låren
317
00:28:21,200 --> 00:28:24,600
och benen synliga,
och överkroppen slutade vid halsen.
318
00:28:25,760 --> 00:28:28,160
Bilden var på en prepubertal pojke,
319
00:28:28,880 --> 00:28:31,120
alltså utan könsbehåring,
320
00:28:31,200 --> 00:28:35,920
och Johns arm
höll i pojkens penis på fotot.
321
00:28:36,840 --> 00:28:40,880
Johns arm var väldigt hårig
och han bar alltid en speciell ring.
322
00:28:40,960 --> 00:28:42,240
En sorts klassring.
323
00:28:42,800 --> 00:28:46,880
Den ringen och den armen var med på fotot.
324
00:28:48,360 --> 00:28:50,000
Vi visste att det var John.
325
00:28:54,520 --> 00:28:57,480
Vi tyckte att fotot var obestridligt...
326
00:28:58,520 --> 00:29:02,960
...bevis. Ingen kan säga emot det här.
Ingen kan påstå att det inte är äkta.
327
00:29:03,840 --> 00:29:05,920
Vi var så glada.
328
00:29:06,160 --> 00:29:08,360
Nu skulle allt ta slut.
329
00:29:08,440 --> 00:29:11,480
Nåt sensationellt skulle hända.
330
00:29:16,680 --> 00:29:19,680
Vi gick till fots till polisstationen.
331
00:29:19,760 --> 00:29:25,040
Vi tänkte: "Nu kanske polisinspektören
i Webster Grove-polisen förstår
332
00:29:26,080 --> 00:29:30,880
varför vi är så oregerliga och arga,
och varför vi håller på som vi gör.
333
00:29:30,960 --> 00:29:32,800
Hon kanske förstår nu."
334
00:29:35,360 --> 00:29:38,760
Så fort hon såg fotot blev hon vettskrämd.
335
00:29:38,840 --> 00:29:41,000
Hon var mer rädd för fotot än vi.
336
00:29:41,080 --> 00:29:46,280
Hon puttade tillbaka fotot till David,
precis som han hade gett det till henne.
337
00:29:46,880 --> 00:29:49,440
Hon bad mig direkt att lämna rummet.
338
00:29:49,520 --> 00:29:51,000
SÄKER PLATS
339
00:29:51,080 --> 00:29:53,560
När hon hade pratat färdigt med honom
340
00:29:54,480 --> 00:29:57,200
stormade han ut
genom just den där dörren.
341
00:29:57,640 --> 00:29:59,440
Han hade fotot i handen.
342
00:29:59,520 --> 00:30:02,640
"Vad gör du med fotot?
Varför har du det fortfarande?"
343
00:30:03,640 --> 00:30:06,280
"De gör inget. De tänker inte hjälpa oss."
344
00:30:08,880 --> 00:30:13,840
Han var förstörd. Vi hade gått till
toppen. Vi hade ingen mer att gå till.
345
00:30:14,320 --> 00:30:16,040
Ingen mer att förlita sig på.
346
00:30:18,480 --> 00:30:20,320
Det förändrade David den dagen.
347
00:30:25,360 --> 00:30:30,440
JOHN BARNETT DOG EN NATURLIG DÖD 2017
348
00:30:30,520 --> 00:30:37,520
HAN ANKLAGADES ALDRIG
FÖR SEXUELLA ÖVERGREPP
349
00:30:46,280 --> 00:30:47,480
John var en fin vän.
350
00:30:48,160 --> 00:30:49,360
Han var kul,
351
00:30:49,440 --> 00:30:51,960
väldigt kvick, och rolig att umgås med.
352
00:30:53,440 --> 00:30:57,400
Han var framgångsrik inom IT
och jobbade som chef.
353
00:30:58,120 --> 00:31:02,440
Han avstod dock en hög lön för att
undervisa barn, många mindre bemedlade,
354
00:31:02,560 --> 00:31:05,680
i databehandling
på West County Technical High School.
355
00:31:06,600 --> 00:31:09,560
Han var en bra och omtyckt skolbussförare,
356
00:31:09,640 --> 00:31:12,800
och blev "Årets förare" flera gånger.
357
00:31:15,000 --> 00:31:16,800
Men John var också klok.
358
00:31:16,880 --> 00:31:21,880
Han kom på vad som var viktigt i hans liv,
och det var barn.
359
00:31:23,720 --> 00:31:26,520
Han var en kärleksfull fosterfar
och adoptivfar,
360
00:31:26,600 --> 00:31:31,440
och hans barn fick möjligheten att leva,
växa och klara sig bra.
361
00:31:34,000 --> 00:31:37,600
Jag heter Fred Domke,
och jag var John Barnetts bästa vän.
362
00:31:38,160 --> 00:31:42,720
Jag fick äran att hålla ett minnestal
på Johns begravning,
363
00:31:43,560 --> 00:31:47,280
och jag ville dela med mig av det
för att ge er en känsla för...
364
00:31:47,760 --> 00:31:49,440
...vilken sorts man han var.
365
00:31:52,560 --> 00:31:56,200
Jag har inte tittat på
vad anklagelserna var,
366
00:31:56,480 --> 00:32:00,800
men rent allmänt kan jag säga
att han var en toppenkille.
367
00:32:01,640 --> 00:32:05,400
Och jag behöver inte veta mer.
368
00:32:05,480 --> 00:32:06,920
Jag vet allt som behövs.
369
00:32:07,000 --> 00:32:09,480
Om nån tycker sig se nåt annat,
370
00:32:10,400 --> 00:32:13,720
så förstår jag inte
hur de kan veta bättre än jag.
371
00:32:14,040 --> 00:32:16,360
Jag tillbringade 49 år med John.
372
00:32:16,440 --> 00:32:18,760
Hur skulle det kunna vara så?
373
00:32:31,280 --> 00:32:35,240
Jag såg honom aldrig röra pojkarna.
374
00:32:42,360 --> 00:32:45,320
Jag såg aldrig att han gjorde
nåt sånt mot dem.
375
00:32:49,400 --> 00:32:51,040
Jag heter Secil Schodroski.
376
00:32:53,120 --> 00:32:56,800
Jag gick på high school,
tionde klassen, West County Tech.
377
00:32:57,720 --> 00:33:00,520
John Barnett var min datorlärare.
378
00:33:02,160 --> 00:33:05,000
Han var lång. Han var trevlig.
Han hade blå ögon.
379
00:33:05,960 --> 00:33:09,040
Han var nån man ville träffa varje morgon,
380
00:33:09,120 --> 00:33:11,680
och prata med och få ett leende av.
381
00:33:11,760 --> 00:33:14,160
Då kände jag mig speciell.
382
00:33:17,160 --> 00:33:18,520
Jag var 14.
383
00:33:19,280 --> 00:33:21,640
Jag fick stryk hemma.
384
00:33:22,680 --> 00:33:24,880
Därför hamnade jag hemma hos Barnett.
385
00:33:26,280 --> 00:33:31,160
Jag såg inga övergrepp mot dem, vare sig
slag eller övergrepp av sexuell natur.
386
00:33:33,920 --> 00:33:35,760
Men det var annorlunda med mig.
387
00:33:38,760 --> 00:33:42,400
Han väntade tills pojkarna hade somnat.
388
00:33:43,480 --> 00:33:48,800
Jag sov på soffan, och han kom ner
och gned sig mot mig och kysste mig.
389
00:33:48,880 --> 00:33:51,480
Han tafsade på mig.
390
00:33:52,960 --> 00:33:56,560
Jag tänkte att det var okej,
för jag älskade ju honom.
391
00:33:58,960 --> 00:34:00,960
Jag var bara en liten flicka.
392
00:34:03,480 --> 00:34:04,720
Jag vill påstå
393
00:34:05,880 --> 00:34:10,040
att han var en pedofil
som förgrep sig på barn.
394
00:34:11,000 --> 00:34:14,720
TRO ÄR ATT LITA PÅ DET VI INTE KAN SE
395
00:34:15,960 --> 00:34:21,880
SECIL BODDE HOS JOHN BARNETT
EN SOMMAR
396
00:34:22,200 --> 00:34:28,120
UNDER DEN TIDEN BLEV HON NÄRA VÄN
MED HANS ADOPTIVSON DAVID
397
00:34:31,600 --> 00:34:33,920
David och jag umgicks.
398
00:34:34,000 --> 00:34:37,280
Vi dansade och sjöng tillsammans.
399
00:34:37,360 --> 00:34:39,120
Det var nåt på gång.
400
00:34:40,520 --> 00:34:41,840
Det liksom bara hände.
401
00:34:41,920 --> 00:34:42,760
Och vi...
402
00:34:45,400 --> 00:34:49,520
Sex kom med i bilden.
Jag hade inte skyddat mig.
403
00:34:50,960 --> 00:34:51,880
Och sen...
404
00:34:52,480 --> 00:34:54,000
Jag blev gravid.
405
00:34:56,760 --> 00:34:59,000
John Barnett krävde en abort.
406
00:34:59,080 --> 00:35:00,640
Han ville betala för den.
407
00:35:01,520 --> 00:35:06,440
Han blev arg att jag var med hans son.
Nu förstår jag att han nog var svartsjuk.
408
00:35:06,520 --> 00:35:09,720
Han var upprörd över
att jag inte var med honom längre.
409
00:35:13,360 --> 00:35:20,280
EFTER ATT SECIL FÖTT BARNET
FLYTTADE HON OCH DAVID BARNETT IHOP
410
00:35:23,760 --> 00:35:25,560
David var så stolt över Seth.
411
00:35:25,640 --> 00:35:29,720
Han ville hålla honom
och mata honom, så...
412
00:35:30,640 --> 00:35:33,400
Vi försökte få det att fungera.
413
00:35:35,360 --> 00:35:37,040
Det gick inte så bra.
414
00:35:37,640 --> 00:35:38,960
David var uppe sent.
415
00:35:39,040 --> 00:35:44,360
Han rökte med min syster och några vänner.
De spelade kort, och...
416
00:35:45,680 --> 00:35:49,200
Jag la mig tidigt.
Jag hade skola dagen efter.
417
00:35:49,280 --> 00:35:50,640
Han gick inte i skolan.
418
00:35:50,720 --> 00:35:54,560
Jag fick betala för barnvakt
för David klarade inte av det.
419
00:35:56,120 --> 00:35:58,120
Jag kunde inte handskas med det.
420
00:35:59,360 --> 00:36:02,040
Och jag kunde inte
vara ihop med honom längre.
421
00:36:03,760 --> 00:36:06,440
Jag stötte bort honom, det vet jag.
422
00:36:07,160 --> 00:36:10,920
Det måste ha sårat honom.
Han hade stötts bort hela livet.
423
00:36:13,040 --> 00:36:14,720
Och nu gjorde jag det också.
424
00:36:14,800 --> 00:36:18,360
LIVET TAR OSS TILL OVÄNTADE PLATSER
KÄRLEKEN TAR OSS HEM
425
00:36:20,200 --> 00:36:24,440
INOM ETT ÅR HADE DAVID MÖRDAT
SINA FARFÖRÄLDRAR
426
00:36:24,520 --> 00:36:27,720
OCH BLIVIT DÖMD TILL DÖDEN
427
00:36:44,120 --> 00:36:47,640
SEX ÅR EFTER DAVIDS RÄTTEGÅNG
428
00:36:47,720 --> 00:36:52,200
BÖRJADE FEDERALA ADVOKATER
GÅ IGENOM HANS DÖDSDOM
429
00:37:10,120 --> 00:37:13,640
Innan en jury säger till nån:
430
00:37:13,720 --> 00:37:16,160
"Vi ska be staten Missouri att döda dig",
431
00:37:16,760 --> 00:37:21,240
då måste personens berättelse ha hörts.
Det hände inte i den här rättegången.
432
00:37:23,600 --> 00:37:25,320
Jag heter Elisabeth Carlyle.
433
00:37:25,440 --> 00:37:29,640
Jag var en av David Barnetts advokater
i slutfasen av hans fall.
434
00:37:32,280 --> 00:37:35,560
ELISABETH CARLYLES ARBETSLAG HITTADE
435
00:37:35,640 --> 00:37:40,440
TIDIGARE OLÄSTA DOKUMENT
OM ÖVERGREPP UNDER BARNDOMEN
436
00:37:43,640 --> 00:37:48,640
Rapporten här är från september 1992.
437
00:37:48,720 --> 00:37:53,800
Socialtjänsten kallades in när pojkarna
pratat med en polisinspektör i Glendale.
438
00:37:54,520 --> 00:37:57,080
De pratade om olika sorters
439
00:37:57,160 --> 00:38:00,360
fysiska och sexuella övergrepp
som de utsatts för.
440
00:38:04,720 --> 00:38:11,040
DET FINNS SKÄL ATT MISSTÄNKA
FYSISKA OCH SEXUELLA ÖVERGREPP
441
00:38:14,160 --> 00:38:18,520
Här finns alla varningssignalerna.
Varningar som inte togs på allvar.
442
00:38:19,760 --> 00:38:21,760
Det är ju tragiskt,
443
00:38:22,160 --> 00:38:26,240
men det gjorde oss också väldigt arga.
444
00:38:27,800 --> 00:38:30,520
Skolorna han gick på svek honom.
445
00:38:30,600 --> 00:38:33,360
Socialtjänsten svek honom också,
446
00:38:33,560 --> 00:38:35,080
och även polisen.
447
00:38:36,240 --> 00:38:39,000
Han fick ingen hjälp
varhelst han sökte den.
448
00:38:44,680 --> 00:38:48,400
CARLYLES ARBETSLAG ÖVERKLAGADE
DAVIDS DÖDSDOM 2003
449
00:38:48,480 --> 00:38:53,120
DE HÄVDADE ATT DET SAKNADES UPPSÅT
ATT DÖDA
450
00:38:55,120 --> 00:38:58,160
DAVID BARNETT
HADE SUTTIT I FÄNGELSE I 22 ÅR
451
00:38:58,240 --> 00:39:01,400
NÄR DOMSTOLEN TOG ETT BESLUT
452
00:39:15,080 --> 00:39:19,000
Jag var nog i mitt köpcentrum
och köpte mat.
453
00:39:19,080 --> 00:39:21,760
Helt plötsligt kommer det massor av sms.
454
00:39:22,640 --> 00:39:25,080
Vi gjorde det! David slipper dödscellen!"
455
00:39:26,240 --> 00:39:31,440
Jag bara stod där och skrek,
och många tittade på mig, men...
456
00:39:32,320 --> 00:39:36,680
Jag fröjdades i hjärtat för jag visste
att en stor orättvisa hade rättats.
457
00:39:44,200 --> 00:39:50,880
DEN 15:E MARS 2019 ÄNDRADES DAVIDS DOM
TILL LIVSTID UTAN VILLKORLIG FRIGIVNING
458
00:40:12,640 --> 00:40:19,320
EFTER DEN NYA DOMEN HAR DAVID
ÅTERUPPTAGIT SIN VÄNSKAP MED JASON
459
00:40:23,920 --> 00:40:26,520
När jag började besöka honom
var det svårt.
460
00:40:27,840 --> 00:40:30,000
Han hade lätt för att gråta.
461
00:40:31,160 --> 00:40:33,400
Ärligt talat tror jag att...
462
00:40:33,920 --> 00:40:38,120
...David inte vet varför
han inte kunde kontrollera sig själv.
463
00:40:42,920 --> 00:40:48,400
FASTÄN DAVID INTE MINNS
ATT HAN BEGÅTT MORDEN
464
00:40:48,480 --> 00:40:54,720
HAR HAN AVSLÖJAT SKÄLET TILL ATT HAN GICK
TILL FARFÖRÄLDRARNAS HUS DEN DAGEN
465
00:40:58,560 --> 00:41:01,000
Han gick inte dit för att döda dem.
466
00:41:01,640 --> 00:41:04,480
David hyste inget agg mot dem.
467
00:41:05,480 --> 00:41:06,440
Han sa bara:
468
00:41:06,920 --> 00:41:12,800
"Jag ville få ett slut på alltihop
och låta dem veta vad John höll på med."
469
00:41:15,760 --> 00:41:17,560
Han berättade allt för dem.
470
00:41:18,240 --> 00:41:20,960
Han berättade vad John hade gjort
emot honom,
471
00:41:21,040 --> 00:41:23,720
och vad John hade gjort emot Eric, och...
472
00:41:24,800 --> 00:41:30,280
Det gick bara inte som David hade hoppats.
Det fanns inga öppna, kärleksfulla armar.
473
00:41:31,640 --> 00:41:34,600
De blev sårade och stötta.
De ville inte höra mer.
474
00:41:36,240 --> 00:41:39,960
Han får höra det från de två
som han trodde älskade honom.
475
00:41:40,040 --> 00:41:41,560
Han hade inga andra.
476
00:41:44,080 --> 00:41:47,240
Men all brutalitet och hat och ilska
477
00:41:48,000 --> 00:41:52,480
var inte riktad mot farföräldrarna.
478
00:41:54,240 --> 00:41:57,360
Varje hugg var riktat mot John.
479
00:41:59,520 --> 00:42:02,320
Det var kulmen på Davids liv.
480
00:42:02,880 --> 00:42:06,400
Han bekände inför dem.
Det var det stora ögonblicket.
481
00:42:14,160 --> 00:42:18,840
POTOSI-FÄNGELSET
482
00:42:23,320 --> 00:42:27,000
Jag anser att jag förtjänar att sitta här.
483
00:42:28,800 --> 00:42:31,440
Jag förtjänar att befinna mig här
varje dag.
484
00:42:34,160 --> 00:42:36,120
Jag är välsignad att få vara här.
485
00:42:40,600 --> 00:42:43,560
TRE MÅNADER EFTER SIN FÖRSTA INTERVJU
486
00:42:43,640 --> 00:42:47,400
GICK DAVID BARNETT MED PÅ
ATT SVARA PÅ FLER FRÅGOR
487
00:42:53,560 --> 00:42:56,360
Jag minns inte vad som hände,
steg för steg.
488
00:42:57,440 --> 00:42:58,280
Jag minns...
489
00:42:59,000 --> 00:43:02,760
...början,
och att slutresultatet var hemskt.
490
00:43:03,400 --> 00:43:05,920
I början pratade jag med dem.
491
00:43:06,440 --> 00:43:10,560
Jag försökte förklara: "Jag kan inte
återvända till John och bo där."
492
00:43:10,640 --> 00:43:13,120
Jag hittade inte orden för att...
493
00:43:13,720 --> 00:43:15,040
...kunna anklaga John.
494
00:43:15,120 --> 00:43:16,960
"John utsatte mig för det här."
495
00:43:17,280 --> 00:43:19,600
Jag hade inte den förmågan då.
496
00:43:19,680 --> 00:43:23,200
Men då, på mitt sätt,
497
00:43:23,280 --> 00:43:27,600
är jag 100% övertygad om
att jag försökte berätta vad som hänt.
498
00:43:31,080 --> 00:43:34,680
Det går inte en dag
utan att jag tänker på Clifford och Leona.
499
00:43:35,520 --> 00:43:36,880
De lever i mitt hjärta.
500
00:43:38,000 --> 00:43:40,440
Om Leona hade stått framför mig nu
501
00:43:40,520 --> 00:43:44,320
hade hon kramat mig och sagt
att hon förstod, att hon förlät mig.
502
00:43:44,600 --> 00:43:46,040
Det hade Clifford också.
503
00:43:51,600 --> 00:43:52,920
Jag hatar inte John.
504
00:43:53,680 --> 00:43:55,200
Jag hatade inte honom då.
505
00:43:56,040 --> 00:44:00,000
Jag älskar honom ännu för vad
han försökte göra. Jag förlåter honom.
506
00:44:00,080 --> 00:44:04,720
Han hade sina egna problem
som han inte kunde övervinna.
507
00:44:05,080 --> 00:44:09,520
Han gav efter för sina egna begär,
vare sig de var psykologiska eller...
508
00:44:10,440 --> 00:44:11,760
...fysiska, sexuella.
509
00:44:11,840 --> 00:44:13,640
Han kunde inte övervinna dem.
510
00:44:15,520 --> 00:44:22,520
Jag respekterar och uppskattar
att han försökte vara en pappa,
511
00:44:22,920 --> 00:44:25,920
fastän han hade monster inom sig.
512
00:44:26,240 --> 00:44:28,240
Det är det enda sättet att se det.
513
00:44:32,600 --> 00:44:37,880
SEN DAVID FICK DEN NYA DOMEN
VÄNTAR ETT LIV BAKOM GALLER
514
00:44:37,960 --> 00:44:43,040
HAN HAR ÖVERKLAGAT,
OCH HOPPAS PÅ VILLKORLIG FRIGIVNING
515
00:44:47,520 --> 00:44:51,880
En konstig grej som jag inte berättat
är att när jag fick livstid,
516
00:44:51,960 --> 00:44:55,440
då kändes det
som om de ville plåga mig.
517
00:44:55,800 --> 00:44:58,520
Jag tvingas ju
att leva resten av livet så här.
518
00:44:58,600 --> 00:45:02,200
ÅTERVÄNDSGRÄND
STATLIGT FÄNGELSE - TILLTRÄDE FÖRBJUDET
519
00:45:02,280 --> 00:45:04,000
Nu känns det inte så längre.
520
00:45:05,120 --> 00:45:06,480
Ju mer stöd jag fick,
521
00:45:07,800 --> 00:45:09,600
desto mer ville jag leva.
522
00:45:09,680 --> 00:45:13,400
Det finns ett band mellan interner:
"Vi klantade till det.
523
00:45:13,640 --> 00:45:15,560
Vi är inte annorlunda.
524
00:45:15,640 --> 00:45:19,600
Vi ska inte leva i ånger,
men vi ska leva med den, och gå vidare."
525
00:45:21,640 --> 00:45:23,440
Jag tror att jag kommer ut.
526
00:45:24,520 --> 00:45:27,160
Det tar några år, bara.
Allt ska förändras.
527
00:45:28,160 --> 00:45:31,720
Förhoppningsvis kan jag bli
en produktiv samhällsmedborgare.
528
00:46:03,000 --> 00:46:05,920
Undertexter: Mats Nilsson