1
00:00:24,709 --> 00:00:27,834
SVANEN
2
00:00:29,501 --> 00:00:32,334
Ernie hade fått ett gevär
på sin födelsedag.
3
00:00:32,334 --> 00:00:35,459
Han tog med det ut för att se
vad han kunde skjuta.
4
00:00:36,084 --> 00:00:37,293
Utanför Raymonds hus
5
00:00:37,293 --> 00:00:40,293
stack han två fingrar i munnen
och busvisslade.
6
00:00:41,501 --> 00:00:44,376
Raymond var Ernies bästa vän.
De var grannar.
7
00:00:44,376 --> 00:00:46,501
Han höll upp geväret över huvudet.
8
00:00:46,501 --> 00:00:49,418
"Oj! Det kan vi ha kul med", sa Raymond.
9
00:00:50,376 --> 00:00:53,626
De gav sig iväg.
Det var en lördagmorgon i maj.
10
00:00:53,626 --> 00:00:58,209
Kastanjerna blommade
och hagtornshäckarna var vita.
11
00:00:58,209 --> 00:01:00,959
Ernie och Raymond gick vägen fram
12
00:01:00,959 --> 00:01:03,209
och sköt alla småfåglar de såg.
13
00:01:03,209 --> 00:01:06,126
Domherrar, järnsparvar,
törnsångare, gulsparvar.
14
00:01:06,126 --> 00:01:09,251
När de nådde järnvägen hade de 14 fåglar
15
00:01:09,251 --> 00:01:10,834
dinglande på ett snöre.
16
00:01:11,668 --> 00:01:14,834
"Titta!" viskade Ernie. "Där borta!"
17
00:01:14,834 --> 00:01:19,418
En liten pojke tittade upp
i ett träd genom en kikare.
18
00:01:19,418 --> 00:01:21,084
"Watson! Den töntskallen."
19
00:01:22,584 --> 00:01:24,459
Peter var liten och klen.
20
00:01:24,459 --> 00:01:27,501
Han hade fräknar och tjocka glasögon.
21
00:01:27,501 --> 00:01:28,834
Han var duktig i skolan
22
00:01:28,834 --> 00:01:31,709
och gick på högstadiet
fast han bara var 13.
23
00:01:31,709 --> 00:01:34,543
Han älskade musik och spelade piano bra.
24
00:01:34,543 --> 00:01:37,126
Han var dålig i idrott. Han var artig.
25
00:01:39,043 --> 00:01:42,293
Ernie och Raymond smög sig på honom.
26
00:01:44,293 --> 00:01:48,959
Han märkte inget för han var
så upptagen av det han såg i kikaren.
27
00:01:50,459 --> 00:01:52,834
"Upp med händerna!" ropade Ernie.
28
00:01:52,834 --> 00:01:54,501
Peter Watson hoppade till.
29
00:01:56,501 --> 00:01:59,168
Han tittade genom glasögonen på dem.
30
00:01:59,168 --> 00:02:01,501
"Raska på!" ropade Ernie.
31
00:02:01,501 --> 00:02:05,709
Peter stod stilla
och höll kikaren framför sig.
32
00:02:05,709 --> 00:02:07,543
Han såg på Raymond och Ernie.
33
00:02:07,543 --> 00:02:11,126
Han visste bättre än att utmana dem.
34
00:02:11,126 --> 00:02:13,751
Han hade råkat på dem ibland under åren.
35
00:02:13,751 --> 00:02:14,876
Upp med händerna.
36
00:02:14,876 --> 00:02:16,834
Det var det enda vettiga.
37
00:02:16,834 --> 00:02:19,751
Raymond ryckte åt sig kikaren.
38
00:02:19,751 --> 00:02:21,668
"Vem spionerar du på?"
39
00:02:21,668 --> 00:02:23,959
Peter tänkte över möjligheterna.
40
00:02:23,959 --> 00:02:26,751
Han kunde inte springa fortare än de.
41
00:02:26,751 --> 00:02:29,334
Ingen skulle höra om han ropade på hjälp.
42
00:02:29,334 --> 00:02:33,959
Han kunde bara hålla sig lugn
och försöka prata sig ur det hela.
43
00:02:33,959 --> 00:02:36,418
"Jag tittade på en gröngöling."
44
00:02:36,418 --> 00:02:39,668
"En vad?"
"En gröngölingshane." Picus viridis.
45
00:02:39,668 --> 00:02:43,001
"Han hackade på trädstammen
och letade efter larver."
46
00:02:43,001 --> 00:02:45,084
"Var är han?" Ernie lyfte geväret.
47
00:02:45,084 --> 00:02:47,376
"Jag ska knäppa honom!"
"Nej", sa Peter.
48
00:02:47,376 --> 00:02:50,293
Han tittade på snöret med fåglarna.
49
00:02:50,293 --> 00:02:54,001
"Du skrämde bort honom. De är skygga."
50
00:02:59,834 --> 00:03:01,668
Raymond viskade i Ernies öra.
51
00:03:01,668 --> 00:03:04,126
Ernie slog sig på låret. "Bra idé!"
52
00:03:04,126 --> 00:03:06,918
Han la ner geväret
och gick fram mot Peter.
53
00:03:06,918 --> 00:03:11,251
Han knuffade omkull honom.
Raymond tog fram ett snöre.
54
00:03:11,251 --> 00:03:13,459
De band ihop Peters handleder.
55
00:03:13,459 --> 00:03:17,793
"Nu benen", sa Raymond.
Peter kämpade och fick ett slag i magen.
56
00:03:17,793 --> 00:03:19,584
Han tappade andan.
57
00:03:19,584 --> 00:03:23,626
De band honom med mera snöre,
som en uppbunden kyckling.
58
00:03:23,626 --> 00:03:28,418
Ernie tog upp geväret
och de bar pojken mot järnvägen.
59
00:03:28,418 --> 00:03:33,334
Peter var helt tyst.
Prat skulle inte göra saken bättre.
60
00:03:33,334 --> 00:03:38,418
De drog ner honom på spåret
och la honom mellan skenorna här.
61
00:03:40,584 --> 00:03:44,626
De här skenorna.
Det är 27 år sen nu. Jag är Peter Watson.
62
00:03:46,209 --> 00:03:47,793
"Mer snöre", sa Ernie.
63
00:03:51,876 --> 00:03:55,709
Peter var hjälplös,
fastbunden mellan skenorna.
64
00:03:55,709 --> 00:03:58,459
Han kunde bara röra huvudet och fötterna.
65
00:03:58,459 --> 00:04:01,376
Ernie och Raymond granskade sitt verk.
66
00:04:01,376 --> 00:04:03,376
"Snyggt", sa Ernie.
67
00:04:03,376 --> 00:04:06,334
"Det här är mord",
sa pojken mellan rälsskenorna.
68
00:04:06,334 --> 00:04:08,334
"Det beror på," sa Ernie.
69
00:04:08,334 --> 00:04:12,834
"Du kanske ryms under tåget
om du ligger platt ner."
70
00:04:14,584 --> 00:04:18,001
De större pojkarna satte sig
bakom några buskar.
71
00:04:18,001 --> 00:04:20,209
Ernie tog fram cigaretter. De rökte.
72
00:04:20,209 --> 00:04:22,501
De tänkte tydligen inte släppa Peter.
73
00:04:22,501 --> 00:04:27,251
De var galna och farliga.
Galna, farliga och dumma.
74
00:04:27,251 --> 00:04:29,876
"Jag måste hålla mig lugn", tänkte Peter.
75
00:04:29,876 --> 00:04:32,084
Han bedömde sina chanser.
76
00:04:32,084 --> 00:04:34,043
Näsan var högst.
77
00:04:34,043 --> 00:04:37,793
Den var nog omkring en decimeter
över skenorna.
78
00:04:37,793 --> 00:04:40,418
Var det för mycket? Svårt att säga.
79
00:04:40,418 --> 00:04:43,584
Huvudet låg mot gruset mellan syllarna.
80
00:04:43,584 --> 00:04:45,918
Han måste försöka gräva ner sig.
81
00:04:45,918 --> 00:04:48,793
Han försökte maka bort grus med huvudet
82
00:04:48,793 --> 00:04:51,626
och åstadkom en liten grop.
83
00:04:51,626 --> 00:04:54,043
Huvudet var nu fem cm längre ner.
84
00:04:54,043 --> 00:04:56,084
Men fötterna?
85
00:04:56,084 --> 00:05:00,834
Han lade tårna inåt, och väntade på tåget.
86
00:05:00,834 --> 00:05:04,501
Skulle det bli ett vakuum under tåget
87
00:05:04,501 --> 00:05:07,626
som sög honom uppåt? Kanske.
88
00:05:07,626 --> 00:05:12,043
Han måste fokusera helt på
att pressa sig mot marken.
89
00:05:12,043 --> 00:05:15,501
"Inte slappna av.
Hela tiden pressa mig mot marken."
90
00:05:16,001 --> 00:05:18,126
Peter såg den vita himlen
91
00:05:18,126 --> 00:05:21,251
där ett ensamt cumulusmoln drog fram.
92
00:05:21,251 --> 00:05:25,084
Ett plan flög tvärs över det.
Ett litet högvingat rött monoplan.
93
00:05:25,084 --> 00:05:28,501
Ett Piper Cub trodde han.
Det försvann igen.
94
00:05:29,334 --> 00:05:30,418
Så plötsligt
95
00:05:30,418 --> 00:05:34,334
hördes ett underligt vibrerande ljud
från skenorna.
96
00:05:34,334 --> 00:05:37,543
Knappt hörbart, en svag viskning
97
00:05:37,543 --> 00:05:39,959
som lät som att den hade färdats långt.
98
00:05:46,168 --> 00:05:48,918
Peter lyfte huvudet och såg spåret
99
00:05:48,918 --> 00:05:52,209
som sträckte sig kilometervis,
och såg tåget.
100
00:05:52,209 --> 00:05:55,168
Först var det bara en svart prick,
men snart
101
00:05:55,168 --> 00:05:59,251
blev den större och större
och slutade vara en prick
102
00:05:59,251 --> 00:06:02,543
och blev i stället
den stora fronten på ett lok.
103
00:06:02,543 --> 00:06:04,876
Peter tryckte ner huvudet hårt
104
00:06:04,876 --> 00:06:07,001
i gropen som han hade grävt.
105
00:06:07,001 --> 00:06:08,543
Fötterna vek han inåt.
106
00:06:08,543 --> 00:06:11,584
Han knep ihop ögonen
och tryckte sig mot marken.
107
00:06:11,584 --> 00:06:14,459
Tåget var som en explosion.
108
00:06:14,459 --> 00:06:16,168
Som ett gevärsskott.
109
00:06:16,168 --> 00:06:18,876
Med explosionen kom ett tjutande luftdrag
110
00:06:18,876 --> 00:06:22,293
som en orkan som blåste ner i hans lungor.
111
00:06:22,293 --> 00:06:25,084
Ljudet var en chock.
Luftdraget kvävde honom.
112
00:06:25,084 --> 00:06:27,168
Det var som att bli uppäten levande
113
00:06:27,168 --> 00:06:30,501
och hamna i magen
på ett skrikande monster.
114
00:06:31,209 --> 00:06:33,334
Sen var det över. Tåget var borta.
115
00:06:34,043 --> 00:06:36,501
Peter Watson kunde se himlen igen
116
00:06:36,501 --> 00:06:38,626
och det vita molnet var kvar.
117
00:06:39,168 --> 00:06:41,626
Det var över. Han hade klarat sig.
118
00:06:48,168 --> 00:06:49,834
- Skär loss honom.
- ...sa Ernie.
119
00:06:49,834 --> 00:06:52,709
Raymond skar loss Peter från skenorna.
120
00:06:52,709 --> 00:06:55,126
"Lossa fötterna men inte händerna."
121
00:06:55,126 --> 00:06:57,501
Raymond befriade hans fötter.
122
00:06:57,501 --> 00:07:00,626
"Du är fortfarande fånge", sa Ernie.
123
00:07:00,626 --> 00:07:04,668
Ernie och Raymond
ledde iväg Peter mot sjön.
124
00:07:04,668 --> 00:07:07,376
Fångens händer var fortfarande bundna.
125
00:07:07,376 --> 00:07:09,459
Ernie bar geväret
126
00:07:09,459 --> 00:07:12,126
och Raymond bar Peters kikare.
127
00:07:16,084 --> 00:07:19,626
Sjön var lång och smal
med höga pilträd längs stränderna.
128
00:07:19,626 --> 00:07:24,251
Mitt i var vattnet klart
men vid stranden växte vassruggar.
129
00:07:24,251 --> 00:07:29,043
Ernie sa: "Jag föreslår
att du tar armarna, jag benen,
130
00:07:29,043 --> 00:07:33,043
och så slänger vi ut honom i sjön."
131
00:07:33,043 --> 00:07:35,751
"Titta!" avbröt Raymond. "Den skjuter vi!"
132
00:07:35,751 --> 00:07:37,793
Peter Watson vände på huvudet.
133
00:07:37,793 --> 00:07:40,834
Han såg ett stort bo av vass och säv
134
00:07:40,834 --> 00:07:43,043
som var en halvmeter högt.
135
00:07:43,043 --> 00:07:47,293
Ovanpå satt en ståtlig vit svan
som sjöns härskarinna.
136
00:07:47,293 --> 00:07:50,834
Hon tittade vaksamt mot pojkarna.
137
00:07:50,834 --> 00:07:53,293
"Oj! Vilken skönhet!" ropade Raymond.
138
00:07:53,293 --> 00:07:56,834
Ernie släppte fången och lyfte geväret.
139
00:07:56,834 --> 00:08:00,418
"Det här är ett fågelreservat",
stammade Peter.
140
00:08:00,418 --> 00:08:02,334
"Vadå?" sa Ernie.
141
00:08:02,334 --> 00:08:05,584
Peter kände en vild vrede växa inom sig.
142
00:08:05,584 --> 00:08:07,376
Han försökte tala lugnt.
143
00:08:07,376 --> 00:08:09,709
"Svanar är fridlysta i England
144
00:08:09,709 --> 00:08:13,209
och man skjuter aldrig en fågel i boet.
Den kan ha ungar."
145
00:08:13,209 --> 00:08:16,626
"Snälla, låt bli. Du får inte. Nej!"
146
00:08:18,209 --> 00:08:20,376
Kulan träffade svanens vackra huvud
147
00:08:20,376 --> 00:08:23,543
och den långa vita halsen
sjönk långsamt ner.
148
00:08:33,918 --> 00:08:34,751
Öppna.
149
00:08:47,751 --> 00:08:50,126
"Lossa hans händer. Han ska hämta den."
150
00:08:50,126 --> 00:08:53,084
Raymond skar av snörena
runt Peters handleder.
151
00:08:53,084 --> 00:08:54,251
"Hämta den!"
152
00:08:54,251 --> 00:08:55,626
"Jag vägrar", sa jag.
153
00:08:56,376 --> 00:08:59,501
Ernie slog Peter hårt i ansiktet.
154
00:08:59,501 --> 00:09:02,168
Lite blod rann från ena näsborren.
155
00:09:02,168 --> 00:09:05,834
"Vägra en gång till så lovar jag
156
00:09:05,834 --> 00:09:08,751
att slå ut dina fina vita framtänder,
157
00:09:08,751 --> 00:09:10,876
både uppe och nere. Förstår du?"
158
00:09:10,876 --> 00:09:11,918
Peter sa inget.
159
00:09:11,918 --> 00:09:14,209
"Svara! Fattar du?"
160
00:09:14,209 --> 00:09:16,959
"Ja", sa Peter stillsamt. "Jag fattar."
161
00:09:17,834 --> 00:09:22,084
Med tårarna rinnande gick Peter
över stranden och ut i vattnet.
162
00:09:22,084 --> 00:09:25,751
Han lyfte ömt upp svanen
med båda händerna.
163
00:09:25,751 --> 00:09:29,293
Han såg två små grå dunungar.
164
00:09:29,293 --> 00:09:31,668
De låg tätt ihop i boet.
165
00:09:31,668 --> 00:09:34,001
"Några ägg?" ropade Ernie.
166
00:09:38,668 --> 00:09:41,043
"Nej", svarade Peter. "Inget."
167
00:09:46,251 --> 00:09:48,918
Han bar iland den döda svanen.
168
00:09:48,918 --> 00:09:52,793
Han la den försiktigt på marken
och vände sig mot de andra.
169
00:09:52,793 --> 00:09:56,084
Hans tårfyllda ögon blixtrade av ilska.
170
00:09:56,084 --> 00:09:58,584
"Det är ni som borde vara döda!"
171
00:09:58,584 --> 00:10:02,084
Ernie blev lite ställd
men det gick fort över.
172
00:10:02,084 --> 00:10:05,251
Han fick en farlig glimt i ögonen.
173
00:10:07,543 --> 00:10:09,168
"Ge mig din kniv, Raymond."
174
00:10:11,959 --> 00:10:14,626
Där vingen sitter fast
på svanen finns en led.
175
00:10:14,626 --> 00:10:18,334
Ernie skar igenom vingleden.
176
00:10:18,334 --> 00:10:22,376
Kniven var vass och bra,
och snart lossnade hela vingen.
177
00:10:22,376 --> 00:10:24,751
Ernie skar av den andra också.
178
00:10:24,751 --> 00:10:27,376
"Snöre", sa han till Raymond.
179
00:10:30,251 --> 00:10:32,584
Han skar av åtta meterlånga bitar.
180
00:10:32,584 --> 00:10:36,043
Han knöt fast snörena
längs vingens överkant.
181
00:10:36,043 --> 00:10:37,376
"Håll ut armarna."
182
00:10:40,668 --> 00:10:44,751
Peter Watson stod i solen bredvid sjön
den vackra majmorgonen
183
00:10:44,751 --> 00:10:47,168
med de enorma, blodiga vingarna
184
00:10:47,168 --> 00:10:49,543
hängande groteskt vid sidorna.
185
00:10:49,543 --> 00:10:52,668
Ernie klappade händer
och dansade en liten jigg.
186
00:10:59,668 --> 00:11:01,918
"Är du färdig?" sa Peter.
187
00:11:01,918 --> 00:11:04,543
"Svanar pratar inte", sa Ernie.
188
00:11:04,543 --> 00:11:08,626
De gick längs stranden
och kom till en hög pil.
189
00:11:08,626 --> 00:11:10,834
Grenarna hängde så lågt
190
00:11:10,834 --> 00:11:12,918
att de nästan rörde vid sjön.
191
00:11:14,126 --> 00:11:17,251
"Det herr Svan ska göra
är att klättra högst upp,
192
00:11:17,251 --> 00:11:20,376
och sen breda ut vingarna och flyga iväg!"
193
00:11:20,376 --> 00:11:22,293
"Fantastiskt!" ropade Raymond.
194
00:11:22,293 --> 00:11:26,959
Att vara högt upp och utom räckhåll
tyckte Peter lät väldigt bra.
195
00:11:26,959 --> 00:11:29,126
Han tänkte inte komma ner igen.
196
00:11:29,126 --> 00:11:31,668
De skulle nog inte klättra efter honom.
197
00:11:31,668 --> 00:11:34,126
Isåfall kunde han gå ut på en smal gren
198
00:11:34,126 --> 00:11:36,376
som inte höll för dem.
199
00:11:36,376 --> 00:11:40,334
Lågt sittande grenar gjorde det lätt
att ta sig upp i trädet.
200
00:11:40,334 --> 00:11:42,334
"Högre! Fortsätt!" ropade Ernie.
201
00:11:42,334 --> 00:11:45,584
Efter ett tag
kunde inte Peter komma högre.
202
00:11:45,584 --> 00:11:48,709
Grenen han stod på
var tjock som en mans handled
203
00:11:48,709 --> 00:11:53,084
och den nådde långt ut över sjön
innan den böjde sig nedåt.
204
00:11:53,084 --> 00:11:55,126
Han stod där och pustade ut.
205
00:11:55,126 --> 00:11:58,751
Han var minst 15 meter upp.
Han såg inte de andra.
206
00:11:58,751 --> 00:12:00,918
De stod inte kvar vid trädets fot.
207
00:12:01,459 --> 00:12:02,709
"Lyssna noga nu!"
208
00:12:02,709 --> 00:12:04,626
De hade gått iväg en bit
209
00:12:04,626 --> 00:12:08,043
så att de hade fri sikt mot honom
uppe i trädet.
210
00:12:08,043 --> 00:12:09,376
Han tittade på dem
211
00:12:09,376 --> 00:12:13,376
och insåg hur glesa och smala
pilblad faktiskt var.
212
00:12:13,376 --> 00:12:15,334
De dolde honom knappt alls.
213
00:12:15,334 --> 00:12:17,376
"Gå längre ut på grenen!"
214
00:12:17,376 --> 00:12:20,834
"Fortsätt tills du är ute över vattnet,
och flyg iväg!"
215
00:12:21,418 --> 00:12:23,168
Peter rörde sig inte.
216
00:12:23,168 --> 00:12:26,168
Han höll blicken fäst på dem där de stod.
217
00:12:26,168 --> 00:12:28,709
De stod stilla och såg upp mot honom.
218
00:12:28,709 --> 00:12:30,001
"Jag räknar till tio,
219
00:12:30,001 --> 00:12:33,793
har du inte flugit då
så skjuter jag ner dig."
220
00:12:33,793 --> 00:12:37,251
"Då har jag skjutit två svanar idag.
Sätt igång."
221
00:12:37,876 --> 00:12:43,584
"Ett, två, tre, fyra, fem, sex!"
222
00:12:43,584 --> 00:12:47,626
Peter stod blickstilla.
Han tänkte inte röra sig hädanefter.
223
00:12:48,126 --> 00:12:51,418
"Sju, åtta, nio, tio!"
224
00:12:51,418 --> 00:12:53,959
Peter såg geväret höjas.
225
00:12:53,959 --> 00:12:55,418
Riktat rakt mot honom.
226
00:12:55,418 --> 00:12:59,501
Han hörde smällen
och så visslade kulan förbi honom.
227
00:13:03,251 --> 00:13:05,209
Han blev rädd men rörde sig inte.
228
00:13:05,209 --> 00:13:07,543
Han såg Ernie ladda om.
229
00:13:07,543 --> 00:13:10,751
"Sista chansen! Nästa gång träffar jag!"
230
00:13:10,751 --> 00:13:11,668
Peter väntade.
231
00:13:11,668 --> 00:13:15,959
Långt där nere på ängen
bland smörblommorna stod de andra.
232
00:13:15,959 --> 00:13:18,168
Geväret höjdes igen.
233
00:13:18,168 --> 00:13:21,543
Det small till och kulan
träffade honom i låret.
234
00:13:21,543 --> 00:13:24,334
Han kände ingen smärta,
bara en kraftig stöt
235
00:13:24,334 --> 00:13:27,126
som om nån hade slagit honom
med en slägga,
236
00:13:27,126 --> 00:13:30,126
och han tappade fotfästet på grenen.
237
00:13:30,126 --> 00:13:32,168
Han försökte klamra sig fast.
238
00:13:32,168 --> 00:13:35,459
Grenen böjdes och gick av.
239
00:13:44,626 --> 00:13:46,751
Det finns vissa som när de har drivits
240
00:13:46,751 --> 00:13:49,084
bortom gränsen för vad de står ut med,
241
00:13:49,084 --> 00:13:51,709
helt enkelt faller ihop och ger upp.
242
00:13:51,709 --> 00:13:53,918
Men det finns några få
243
00:13:53,918 --> 00:13:57,584
som av nån anledning är oövervinnliga.
244
00:13:57,584 --> 00:14:00,918
Man möter dem i krigstid
men även fredstid.
245
00:14:00,918 --> 00:14:03,043
De har en okuvlig anda
246
00:14:03,043 --> 00:14:06,668
och varken smärta, tortyr eller dödshot
247
00:14:06,668 --> 00:14:08,876
kan få dem att ge upp.
248
00:14:08,876 --> 00:14:11,418
Lille Peter Watson var en av dem.
249
00:14:11,418 --> 00:14:16,084
Och medan han kämpade desperat
för att inte ramla ner,
250
00:14:16,084 --> 00:14:19,543
insåg han plötsligt att han skulle vinna.
251
00:14:20,209 --> 00:14:23,209
Han såg ett ljus lysa över sjön
252
00:14:23,209 --> 00:14:27,876
som var så strålande och vackert
att han inte kunde titta bort.
253
00:14:27,876 --> 00:14:31,209
Ljuset kallade och lockade honom
254
00:14:31,209 --> 00:14:35,209
och han dök mot ljuset
och bredde ut vingarna.
255
00:14:37,001 --> 00:14:39,918
Tre personer såg en stor vit svan
256
00:14:39,918 --> 00:14:42,126
cirkla över byn den morgonen:
257
00:14:42,126 --> 00:14:46,084
en lärare, en man
som la takplattor på apoteket,
258
00:14:46,084 --> 00:14:48,501
och en pojke som lekte på en åker.
259
00:14:48,501 --> 00:14:51,584
Mrs Watson som stod och diskade
260
00:14:51,584 --> 00:14:54,834
råkade titta ut
genom fönstret exakt samtidigt
261
00:14:54,834 --> 00:14:59,334
som nåt stort och vitt kraschlandade
på gräset utanför.
262
00:15:00,043 --> 00:15:01,709
Hon rusade ut.
263
00:15:01,709 --> 00:15:05,668
Hon föll på knä
bredvid sin hopsjunkna lilla son.
264
00:15:06,501 --> 00:15:09,543
"Min älskling! Min älskade pojke!
265
00:15:11,876 --> 00:15:13,126
Vad har hänt dig?"
266
00:15:17,334 --> 00:15:22,251
"SVANEN" INSPIRERADES AV EN
TIDNINGSARTIKEL OM EN VERKLIG HÄNDELSE
267
00:15:22,251 --> 00:15:27,251
SOM DAHL HADE I SIN "IDÉBOK" I 30 ÅR
INNAN HAN SKREV NOVELLEN I OKTOBER 1976.
268
00:16:29,293 --> 00:16:34,293
Undertexter: Anna Norman